Igår fick jag äntligen tummen ur och gick och vaccinerade mig. Mamma och Ida har redan fått sprutan, så jag tänkte att det var lika bra att jag fick det gjort också. Fredrik följde med mig till vårdcentralen, jag hade aldrig varit på den vårdcentralen innan så det var skönt att få sällskap, och dessutom var jag ju så himla nervös. Inte för att jag är nålrädd eller för att det skulle göra ont, min paranoida rädsla var att inte kunna gå framlänges, säga mitt eget namn o dyl. Men, det gick på bara några minuter gjorde inte ont och än så länge har jag inga problem med att vare sig gå eller prata, bara en ihållande värk i armen ungefär som en väldigt kraftig träningsvärk. Får se om jag blir sjuk eller inte idag.

En annan oro var att jag skulle få ett vaccinationsärr, så första försöket gick inte så bra eftersom jag helt enkelt skrek ut nej precis när hon skulle ge mig sprutan och frågade om man fick något ärr. Det ska man i alla fall inte få, så andra försöket gick bättre.

Hursomhelst, min vän Fredrik som gjorde mig sällskap är i behov av nya vantar, så jag kom med förslaget att jag kunde sticka ett par åt honom, om han stod för garnet vill säga (och inte hade allt för bråttom med att de ska bli klara). Så nu har jag kollat på lite olika mönster till halvvantar, men jag tror det får bli mestadels improviserat.