Sugarcult då nu alltid

What do you do when you're alone? What do you do when noone's home?

What do you do when you're alone? Out of control now on your own.

Ett av de bästa banden i mannamine, vill jag säga, i alla fall i mitt minne. Precis lagom poprockigt med klockrena texter, det spelar ingen roll hur lång tid som går mellan lyssningarna, det blir helt enkelt aldrig sämre än lite bättre än det mesta.

Provade att gå till skolan idag i alla fall för jag sov riktigt bra inatt (kärlek till antibiotika) men gick hem efter bara någon timme. Nicke är så himla noga med det här att man inte ska anstränga sig när man har en infektion i kroppen etc. något som är helt främmande för mig. Det är tydligen jättefarligt att exempelvis träna när man är sjuk eftersom man kan få hjärtsvikt och dö eller något, så han tar verkligen allt sådant på allvar medan jag alltid har viftat bort sådant som enbart rekommendationer för att det ändå inte ger något att träna när man är sjuk.

Så tycker han ju att jag allmänt har en väldigt dålig självbevarelsedrift. Det tycker inte jag. Den är bara inte riktigt som andras.

Vattenpipa och tusenkronors-vin

ET och Daniel kom på besök igår, oplanerat men destu trevligare. Vi (läs: Nicke) har ordnat med matta och allting så vardagsrummet har blivit riktigt fint. Dock är övriga rum läskigt stökiga och disken känns mig lite övermäktig, är inne i det stadie då man försöker låta bli att titta på berget som täcker köksbänkarna och bara diskar det man verkligen behöver när man behöver det. Jag var alltså egentligen ganska skeptisk till att låta mina vänner komma hit utan förvarning, men ET är alltid välkommen och Daniel hade jag inte träffat på månader så det verkade synd att avstå från en chill-kväll som sådan. Daniel hade ju alltså aldrig sett lägenheten innan, och hans fältobservationer i denna student-lya fick även mig att se på lägenhetens stökighet på ett annat sätt. Jag har alltid tänkt att jag skulle hålla det rent och städat när jag flyttade hemmifrån (jag hade även svurit på att aldrig ta in en lavalampa eller keramikhund i lägenheten eftersom det är det mest smaklösa, pinsamma och bara allmänt fula som överhuvudtaget påtänkts. Lösningen där får väl bli att lägenheten där den kommer i kontakt med nämnda lampa enbart tillhör Nicke), men jag vet inte om det bara är mycket svårare än jag trott eller om Nicke är fenomenal på att stöka ner. Hursomhelst, om man tog Daniel på orden så levde vi äkta, ur-typiskt studentliv, vilket jag kände mig tvungen att hålla med om. Det kanske är så här det ska se ut i studentbostäder, jag kan i alla fall förstå varför det är så stereotypen ser ut, även om jag också kan önska att vi inte anammat den så fullt ut. Det blev en lyckad kväll, vattenpipan kom fram ganska så snabbt, Daniel bjöd på en flaska vin (vill här tillägga: Barolo rocche dell'Annuziata, 1999, galet gott, men inte direkt något man köper med student-budget), självklart kom chipsen fram och det hela blev riktigt chill. Kändes mysigt och hemtrevligt, men för Daniel var det tydligen en helt annan värld, vi rör oss inte riktigt i samma cirklar. Väckte mig lite att prata med honom, även om jag kan känna att livet flyter på riktigt bra så är det nog nyttigt med en del tankeställare ang. vad som kommer ske näst. Nog för att jag redan är 'ganska inne i systemet' men det gäller helt enkelt att inte nöja sig med det. Det är det som är det farliga, att vara nöjd är det ju inget fel i alls, men att däremot nöja sig... Nej, så kan vi inte ha det. (Kan här rekomendera Linnéas blogg - frokenkarlberg.blogspot.com/ - där hon behandlar samma ämne med utgångspunkt från en disskussion som vi hade för x antal veckor sedan.)

Idag hade jag planerat att åka hem och hälsa på familjen osv, men sen tänkte jag att jag kunde stanna hemma och prova på hur det är att ha urinvägsinfektion, så jag bestämde mig för det istället. Har aldrig haft det tidigare och det var lätt det mest obehagliga jag varit med om någonsin.